Under dagen var jag ute på min VFU-plats, då ingen områdesdag hade ordnats i kommunen. Jag hade nyss läst "Den musiska människan", en bok av Bjørkvold (2005), där han lyfter barns spontana musicerande. Bjørkvold menar att barns spontansång finns med i mycket av vad barnen gör, han lyfter att när ett barn till exempel sitter i sandlådan och kör med en bil samtidigt som barnet ljudar ”brum-brum” så är det spontansång. Detta är något som jag tidigare inte reflekterat över som sång, och därför var det spännande att se verksamheten med nya ögon.
Under dagen blev vi bjudna på en liten föreställning som några barn spontant hade satt ihop, under tiden som vi satt och väntade på att den skulle börja satte sig en liten flicka bakom mig och började kamma mitt hår med kaplastavar. Under tiden som hon kammade mitt hår sa/sjöng hon "borsta-borsta", efter en stund övergick hon till att färga mitt hår, hon bytte då kaplastav och sa/sjöng istället "färga-färga". Kopplar man detta till vad Bjørkvold lyfter i sin bok så är det ett tydligt exempel på barns spontansång, hade jag inte läst boken hade jag aldrig reflekterat över detta på samma sätt.
Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. 2., [rev. och utvidgade] uppl. Stockholm: Runa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar