Idag var min andra dag på vfu:n och jag utgick från samma planering som förra gången jag var ute, några barn var med sist och några var nya för vad vi skulle göra. Förra gången märkte jag att åldern inte hade så stor betydelse utan att det mer är individen som spelar roll. Så idag testade jag att ha med en flicka som inte fyllt tre år än och inte heller har utvecklat sin talspråk så bra men hon tycker det är roligt och inte är rädd att vara med och hitta på nya saker.
Momentplanering
Rekvisita: Hatt eller liknande och lappar med bilder på djur
Vad: Vi ska arbeta med olika djur som kan finnas på en bondgård och deras läten, vi ska även spela memory med barnen som spelbrickor.
Hur: Vi börjar med att samlas i en ring och sjunga ”Nu så ska vi börja, börja, börja. Nu så ska vi börja, du och jag.”. Sen tar jag fram en hatt med lappar i som barnen får dra varsin lapp ur. På lapparna finns en bild och ett namn på ett djur som barnen ska härma lätet på, det finns två olika djur barnen kan få. Barnen får inte visa varandra lapparna innan alla har fått varsin lapp. När alla barn har fått varsin lapp ska de gå runt och hälsa på varandra genom att göra lätet på djuret, på så sätt ska de hitta sina ”djurkompisar”, alltså de andra barnen som har samma ljud. När alla har hittat sina kompisar samlar jag in lapparna och har förberett ytterligare en omgång med lappar, men den har gången har jag fyra olika djur. Barnen får dra varsin lapp som tidigare och när alla har fått en lapp, får barnen börja gå runt och hälsa på de andra för att hitta de/den andra som har samma djur som de själva.
Nu när barnen är uppdelade i olika djur och olika läten, då ska vi övergå till nästa aktivitet som är ett ljud-memory där barnen själva är spelbrickorna. Två barn får vara ljudletare/memoryspelare och de övriga barnen bildar par om två och två. Memoryspelarna får gå ur rummet medan de andra barnen går runt och ”blandar” sig i rummet när de blandat sig får de lägga sig på mage. De två memoryspelarna ska sedan vända på varsitt barn och när de vänder sig ska de göra djurlätet, om de två barnen som de vänt upp låter lika har de fått ett par annars får de vända tillbaka barnen och leta vidare. När alla par är funna räknar vi tillsammans hur många par det fanns. Om intresse finns kan vi göra memoryt flera gånger, annars sätter vi oss åter i ringen och sjunger ”Nu så ska vi sluta, sluta, sluta. Nu så ska vi sluta, du och jag.” .
Varför: För att få en tydlig start och ett tydligt avslut på aktiviteten börjar vi med att sjunga en inledningssång, samma sak på slutet att vi sjunger en avslutssång så barnen vet att nu är det slut. I aktiviteten då barnen får dra en lapp och genom att göra sitt läte försöka finna sina kompisar får barnen öva samarbete och får en känsla av tillhörighet då de hittar sina kompisar. Barnen får vid memoryt träna sitt minne, beröra varandra på ett naturligt sätt och öva på matematik då paren räknas. I läroplanen för förskolan, Lpfö98 (reviderad 2010) står under rubriken Förskolans uppdrag:
”Leken är viktigt för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.” (s. 6)
Utvärdering: Eftersom det var andra gången jag gjorde denna aktiviteten med barnen så var jag lite lugnare i mig själv. Vi började med att sjunga en sång som barnen inte sjungit tidigare men de hakade på bra, mot slutet ökade vi takten och sjöng fortare och fortare. Jag tolkade det som att barnen tyckte det var roligt genom att titta på deras ansiktsuttryck. Denna gången hade jag tio barn varav hälften inte varit med gången innan, trots detta blev det stor skillnad mot första gången. De barnen som varit med gången innan härmade sitt djur högt och tydligt vilket smittade av sig på de andra andra barnen, några barn både visade sin lapp och härmade djuret.
Det andra delmomentet med fem olika djur blev verkligen häftigt att se och lyssna på, barnen härmade sina djur högt och tydligt och det lät verkligen som om vi befann oss på en bondgård. Vilken skillnad det kan bli på barnens inlevelse från första gången de gör en aktivitet till andra gången. Här blev det även ett tydligt exempel på att barnen lär av varandra, de som var osäkra tittade på sina kompisar som varit med tidigare och gjorde som dem.
I memoryt blev samma missförstånd som sist, de barnen som vände (de hade inte varit med gången innan) missförstod mig och trodde att de spelade mot varandra. Så här måste jag bli ännu tydligare i mina instruktioner! Själva vändandet gick bra och barnen behövde inte titta på sina lappar lika mycket som förra gången. Sen när barnen skulle räkna paren blev det problem igen. Jag frågade om de visste hur de skulle räkna paren om de räckte att de räknade en person i paret eller om de skulle räkna båda, båda barnen svarade att de skulle räkna båda personerna. Här blev jag lite ställd och kom inte på någon bra förklaring eftersom jag fått för mig att barnen visste hur man skulle räkna eftersom de visste att två lika djur var ett par. Här kom en pedagog till min räddning och gjorde en bra förklaring. Detta måste jag också ta till mig och inte ta för givet att barnen förstår även om det verkar så från första början, utan jag måste vara förberedd på att kunna förklara sådant som jag tror att barnen redan kan.
Vi avslutade sedan samlingen med att sjunga sluta-sången, som några barn sjungit innan och några barn hört melodin på innan. Även denna gången sjöng vi fortare och fortare mot slutet och när jag slutade sjunga hade barnen velat fortsätta att sjunga ännu fortare.
Vilken skillnad det var att göra samma aktivitet en andra gång, även om alla barnen inte hade varit med så smittade de barnen som varit med tidigare av sig på de andra barnen. Även om jag förtydligade mina instruktioner så måste jag bli ännu tydligare så att alla barn vekligen förstår vad vi ska göra.
