Cecila var med oss under dagen och kom med tips, idéer och synpunkter på föreställningen och arbetet runt omkring. Vi tränande på med ordinare "skådespelare" och med våra stand-in, alla gör verkligen ett kanon jobb! Kören fick lite coachning och hjälp på vägen. Jag är själv med i kören och känner en trygghet i att inte behöva stå där själv och det blir en härlig gemenskap (vore det inte för den lilla detaljen att jag inte kan sjunga kanske jag skulle gått med i en kör även privat). Cecilia har jobbat med att försöka få kören att titta på publiken istället för mot scenen, och även att vi ska förmedla ett budskap och måste därmed vara noga med att vi uttalar alla orden ordentligt och lever oss in i det vi sjunger. Trots att jag inte varit med hela tiden på grund av sjukdom kan jag ändå känna att jag har utvecklats tillsammans med kören, från att ha stått och nästan bara viskat fram sångtexterna till att verkligen ta i och försöka förmedla ett budskap.
Alla föreställningar har gått bra och vi har fått positiv kritik av vår publik. Barnen har verkligen varit delaktiga i teatern och kommenterat vad som hänt på scenen. Under föreställningen för andra studenter var publiken inte alls lika med på noterna som när vi spelade för barnen, usch vad man blir tråkig när man växer upp (inte alla, men många). Även om studenterna inte var lika delaktiga som barnen så uppskattade de ändå föreställningen och tyckte att vi gjort ett kanon jobb med föreställningen och förmedlade ett bra budskap.
- Ingen annan ska säga åt dig vad du inte kan bli, man kan bli det man vill.
- För att få en vän måste man vara en vän.
- Ju fler vänner man har dessto roligare har man!
En kommentar som bandet verkligen ska ta till sig var när Jörgen trodde att vi hade playback för att musiken lät så bra!
Under de här tre intensiva veckorna har vi lärt oss att verkligen lyssna på varandra och att nyckeln till framgång är kommunikation. Vi har växt i våra roller och på så sätt fått ökat självförtroende. Vi har experimenterat och testat varandras idéer för att se vad som fungerar och inte. Sammanhållningen i gruppen har ökat och vi har lärt känna varandra på ett helt nytt sätt och sett sidor hos varandra som vi inte skulle fått se annars. Härligt jobbat!
Genom att göra ett sånt här musikprojekt tillsammans med barnen kan de få med sig lika mycket som vi har fått. I läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010, s. 9) står bland annat att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler". Detta gör man i allra högsta grad då man arbetar tillsammans i ett sånt här projekt, det gäller att lyssna till alla så att alla känner att de är delaktiga och gör skillnad.
Vidare lyfter Lpfö98 (s. 10) att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning". När vi arbetar på scenen får barnen träna på hur man rör sig för att förmedla budskap, både själv och tillsammans med andra. De får utifrån Lpfö98 en chans att "utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning", hur stor är scenen, var sitter publiken och hur ska man stå vänd och så vidare. Då vi arbetar med att göra kulisser använder barnen sin finmotorik när de klipper, klistrar, målar och så vidare. När vi arbetar med kulisserna utvecklar barnen även "sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" (Lpfö98, s. 10).
Vi använder oss även av språk, matematik, naturvetenskap, begrepp och mycket mer som går att koppla till läroplanen. Jag har nu endast lyft endel som läroplanen lyfter att man ska arbeta efter, men det går att hitta hur mycket som helst. Gör man ett sånt här projekt med barnen behöver man inte vara rädd att man inte jobbar utifrån läroplanen. Så nu gäller det bara att ta mod till sig att våga starta upp ett projekt och låta barnen vara delakiga, man behöver inte veta var det leder, våga släppa kontrollen och improvisera mera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar